Åldersnoja?
Om två veckor och några dagar blir jag 21. Många tankar har gått genom mitt huvud och resulterat i åldersnoja. Det har gått och blivit ett internt skämt här hemma. Anders berättade för mig att på antikrundan sa de att om något är äldre än 20 år, då är det antikt. Tror mest att det handlade om att programet firade 20 års jubeleum, men ändå, jag är antik. Också påpekas det ofta att nu är det kortare tid tills jag fyller 40 än sen den dagen jag föddes.. Betyder det att det är långt eller kort kvar?
Det var precis det här jag skulle blogga om när Lina visade mig sin blogg som hon skrev i mars 2007. Det träffade såå rätt.
"Jag har aldrig tänk vidare mycket på det här om att bli äldre, om att växa i sin roll för att aldelles snart faktiskt stå på sina egna ben. För mig har det varit självklart att det här med att mogna kommer av sig själv och en dag så står man bara där som en frisk fläktande student redo att möta världen och allt vad den har att komma med.
Men det är först nu jag har insett att man faktiskt måste ta sig själv i handen och göra någonting själv. Men det känns som om jag står i ett par på tok förstora skor."
Lina Ahlin
Jag tänker mycket på vad som kommer hända i framtiden. Däremot är jag också mycket medveten om dagen idag. Jag njuter av mitt liv och jag har kul, riktigt kul, varje dag. Precis som Lina nämnde i sin blogg så har jag lärt mig att framtiden inte bara kommer av sig själv. Vi måste hoppa i dom där skorna som är för stora och försöka gå. Kanske lyckas vi direkt, kanske behövs lite träning, men tillslut kommer vi klara det. Grejen är bara, tänk om vi aldrig vaknar upp och känner; "ja, nu passar skorna. Idag är jag beredd på allt. NU står jag stabilt." Det skrämmer mig lite att man aldrig kommer känna sig fullt "vuxen", "mogen" eller vad ordet nu må vara. Vad som skrämmer mig lika mycket är; tänk om man skulle känna så. Tänk om man sitter vid matbordet en dag och känner; ja, this is it! Det är såhär jag är. Jag har det jag vill ha, och jag vet vad jag vill, och allt kommer ordna sig.. Hemska tankar... Många tankar...
Jag fick ett sms idag som löd; "Age is an issue of mind over matter. If you don't mind, it doesn't matter." Så sant, så sant. Tror på vart enda ord. Däremot slog det mig vad det var som utlöste denna noja jag släpar runt på. Jag skrev ett sms tillbaka utan att tänka, efter leverans läste jag det själv. Och jaa, det är så jag känner. Mitt svar löd: "I soo know. I just feel like doing something. I feel trapped. I need to feel that I am 21, living it." Jag vet inte om det handlar om vad jag tror man ska göra när man är 21 eller om det faktiskt är mina känslor. Tror lite av en blanding. Det stör mig att jag bor hemma när jag fyller 21, det kommer nog från första påståendet, vad jag tror borde vara min verklighet som 21:åring. Det andra är att jag inte vill bli äldre innan jag gjort något vettigt. Jag sitter på ett jobb jag gillar, nästan mer än det, men jag känner inte att det är mitt liv. Mitt liv utspelar sig inte i Katrineholm och med ett jobb på Ericsson. Det är inte min plan. Det är min vardag. Det är en vardag som är absolut okej! Jag gillar jobbet, älskar människorna, går hem med min Lina varje dag, går på träningspass som jag gillar och får maten serverad. Sen har jag min Emelie som socker i vardagen. Jag klagar inte.(Eller så är det precis det jag gör...) Hur som helst så är jag såå redo att dra härifrån och göra något annat. Min rastlöshet kryper under skinnet på mig. Något behöver hända. Jag behöver delmål. När jag och Lina var i USA pratade vi ständigt om tiden. Vi hade delmål för resan, som om vi ville att den skulle ta slut. Vilket vi nästan ville. Vi ville hem samtidigt som vi älskade livet i Kalifornien. Delmålen i alla fall handlade om besök, småresor, ett visst antal dagar sen vi lämnade tryggheten i Sverige osv. Mitt närmsta delmål idag är SAN FRANSICSO! Om 2 veckor och några dagar, på min födelsedag, åker Lina och jag till Frisco igen för att hälsa på. Och det hemska är, trots att biljetterna är bokade, jag vet att vi åker snart och att det kommer bli sjukt kul!!!, kan jag inte låta bli att tänka på... vad händer när vi kommer hem? Vad blir nästa delmål...?
Avslut innan natt.
"Jag vet inte vart jag ska. Men jag är alltid på rätt väg."
Lina Ahlin
Och som min kära mormor sa; man är alltid där man ska vara.
Visa människor jag umgås med.. :)
Det var precis det här jag skulle blogga om när Lina visade mig sin blogg som hon skrev i mars 2007. Det träffade såå rätt.
"Jag har aldrig tänk vidare mycket på det här om att bli äldre, om att växa i sin roll för att aldelles snart faktiskt stå på sina egna ben. För mig har det varit självklart att det här med att mogna kommer av sig själv och en dag så står man bara där som en frisk fläktande student redo att möta världen och allt vad den har att komma med.
Men det är först nu jag har insett att man faktiskt måste ta sig själv i handen och göra någonting själv. Men det känns som om jag står i ett par på tok förstora skor."
Lina Ahlin
Jag tänker mycket på vad som kommer hända i framtiden. Däremot är jag också mycket medveten om dagen idag. Jag njuter av mitt liv och jag har kul, riktigt kul, varje dag. Precis som Lina nämnde i sin blogg så har jag lärt mig att framtiden inte bara kommer av sig själv. Vi måste hoppa i dom där skorna som är för stora och försöka gå. Kanske lyckas vi direkt, kanske behövs lite träning, men tillslut kommer vi klara det. Grejen är bara, tänk om vi aldrig vaknar upp och känner; "ja, nu passar skorna. Idag är jag beredd på allt. NU står jag stabilt." Det skrämmer mig lite att man aldrig kommer känna sig fullt "vuxen", "mogen" eller vad ordet nu må vara. Vad som skrämmer mig lika mycket är; tänk om man skulle känna så. Tänk om man sitter vid matbordet en dag och känner; ja, this is it! Det är såhär jag är. Jag har det jag vill ha, och jag vet vad jag vill, och allt kommer ordna sig.. Hemska tankar... Många tankar...
Jag fick ett sms idag som löd; "Age is an issue of mind over matter. If you don't mind, it doesn't matter." Så sant, så sant. Tror på vart enda ord. Däremot slog det mig vad det var som utlöste denna noja jag släpar runt på. Jag skrev ett sms tillbaka utan att tänka, efter leverans läste jag det själv. Och jaa, det är så jag känner. Mitt svar löd: "I soo know. I just feel like doing something. I feel trapped. I need to feel that I am 21, living it." Jag vet inte om det handlar om vad jag tror man ska göra när man är 21 eller om det faktiskt är mina känslor. Tror lite av en blanding. Det stör mig att jag bor hemma när jag fyller 21, det kommer nog från första påståendet, vad jag tror borde vara min verklighet som 21:åring. Det andra är att jag inte vill bli äldre innan jag gjort något vettigt. Jag sitter på ett jobb jag gillar, nästan mer än det, men jag känner inte att det är mitt liv. Mitt liv utspelar sig inte i Katrineholm och med ett jobb på Ericsson. Det är inte min plan. Det är min vardag. Det är en vardag som är absolut okej! Jag gillar jobbet, älskar människorna, går hem med min Lina varje dag, går på träningspass som jag gillar och får maten serverad. Sen har jag min Emelie som socker i vardagen. Jag klagar inte.(Eller så är det precis det jag gör...) Hur som helst så är jag såå redo att dra härifrån och göra något annat. Min rastlöshet kryper under skinnet på mig. Något behöver hända. Jag behöver delmål. När jag och Lina var i USA pratade vi ständigt om tiden. Vi hade delmål för resan, som om vi ville att den skulle ta slut. Vilket vi nästan ville. Vi ville hem samtidigt som vi älskade livet i Kalifornien. Delmålen i alla fall handlade om besök, småresor, ett visst antal dagar sen vi lämnade tryggheten i Sverige osv. Mitt närmsta delmål idag är SAN FRANSICSO! Om 2 veckor och några dagar, på min födelsedag, åker Lina och jag till Frisco igen för att hälsa på. Och det hemska är, trots att biljetterna är bokade, jag vet att vi åker snart och att det kommer bli sjukt kul!!!, kan jag inte låta bli att tänka på... vad händer när vi kommer hem? Vad blir nästa delmål...?
Avslut innan natt.
"Jag vet inte vart jag ska. Men jag är alltid på rätt väg."
Lina Ahlin
Och som min kära mormor sa; man är alltid där man ska vara.
Visa människor jag umgås med.. :)
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Baby du är så klok. Håller med dig om åldersnojan, fatta att man har det redan! Hur blir det då när vi är 30? Åhh, hemskt! Vi får klura över våra framtider över telefon någon dag, jag behöver ett pepptalk från dig känner jag. Sköt om dig! Puss puss
Postat av: Emelie
Älskar dig, fantastiska människa.
Tänk på mig idag, ikväll och imorgon.
... för jag tänker på dig.
Postat av: Arandur
Hoppas du får en bra dag :)
Kolla gärna in min fotoblogg.
Följ den gärna med bloglovin.
Trackback
