Nutid eller framtid?
Vad är lycka? Att alltid sträva mot mer eller att nöja sig med det man har? Att aldrig kunna vara nöjd, men ändå njuta av vardagen och uppskatta det man har, det måste väl vara rätt tankesätt? Att ständigt vara lite rastlös för att hela tiden söka nya mål och vägar. Vägar som kan ta en precis dit man vill. För att klara detta måste jag vara rastlös, klaga lite på vad jag har och längta mig bort. Jag skulle inte klara mig just nu om jag inte hade något att se fram emot, längta till. Jobbet, vardagen, Sverige... inget skulle vara något värt utan drömmar och visioner. Jag är glad att jag har vänner som tänker som jag, annars hade jag varit rädd att jag är knäppare än jag redan tror. Trots att jag vet att långt ifrån alla känner som jag, så har jag några, det ger mig tröst mitt i mina funderingar. Önskar att jag kunde släppa dem ibland, tankarna, men just nu går det inte. Min hjärna jobbar hårt dygnet runt. Tankar om framtiden, olika beslut, lycka, livet osv blandas med tankar om det jag håller på med. Ni ska se att det blir en rolig blandning när man försöker bygga en telefonväxel men sitter och tänker på klasser i Kalifornien. Strapparna kan hamna lite var som helst. Jag tänker för mycket, det vet jag. Men vad jag undrar är; är mina tankar bra eller dåliga? Leder de mig dit jag vill eller hindrar det mig bara från att leva här och nu? Är det tragiskt om man gillar framtiden, som man faktiskt inte har någon aning om hur den ska se ut, mer än nutiden?
