Nöjd
Jag har haft ett bloggbehov, men för många tankar. Nu måste jag skriva lite, måste komma igång igen. Älskar det!
Tankarna idag ligger lite överallt, kan komma på mig själv med att le rätt upp och ner. Dumma barn roas lätt. Hur som haver. Var ute igår, statt. Det är intressant och se vilka människor som går ut. Också, varför de går ut. På något sätt ser alla ganska lika ut, man dricker, dansar, pratar med folk. Tittar man fort så är ju alla en stor mängd som flyter ihop till en fest, MEN! Det jag gillar. Det är verkligen alla olika åldrar som är ute, vissa som jag till och med skulle kalla äldre. Några ser ut som om de la ifrån sig snuttefilten innan de fick hemifrån, dumt men sant... Det fick mig i alla fall att tänka på, varför går folk ut? Det finns ju många annledningar och det är inte det jag vill skriva om idag. Jag började tänka på en annan sak. De som är ute och festar och har familjer hemma, det var dem som jag tänkte på i morse. (Hur kan jag ens komma på tanken när jag är bakis?) Jag undrar hur många som är nöjda med sitt liv när de har familj, volvo och villa. Sen undrar jag, hur nöjd får man bli? Är att gå ut och festa en del i det faktum jag anser, hoppas, borde finnas med en livet ut, att aldrig vara nöjd? Fast mottfrågan kommer ju av sig själv, är det inte ganska synd om man aldrig kommer vara nöjd med det man har? Jag hoppas innerligt att jag alltid kommer att ha kvar den här glöden (min mamma kallar den ungodom) som gör att jag inte är nöjd med det jag har här hemma. Jag uppskattar det fullt ut, men jag vill ha mer. Jag klättrar på väggarna för att jag vill göra andra saker. Jag vill resa, leva livet, plugga, träffa människor. Borde det vara så, eller borde jag försöka hitta balansgången som berättar för mig att just nu kan du inte bara dra. Du kan gilla läget, göra så mycket du kan här för så lite pengar som möjligt. Men dröm inte för mycket om hösten, för den kommer att komma. Det är DÅ jag ska leva på den, inte nu, som jag faktiskt gör. Be careful what you wish for, cause you might just get it all... Så sant. Jag är fortfarande orolig. Mitt mål är att göra det mesta jag vill ju, så att när jag är redo för volvo, villa, man, barn och allt sånt där, då kommer jag vara nöjd med det. Fast jag tror vi har ett stor problem där, vi kan aldrig se oss själva ut en tredje persons synvinkel. Så när jag sitter där med mina ungar, som är dom sötaste i världen, då kommer det fortfarande vara jag. Jag kommer inte anse att: jaha, thats it. Eller kommer jag? Jag hoppas innerligt att jag aldrig kommer vara nöjd. Däremot tycker jag att det man vill göra, det man vill åtdstakomma borde ändras genom åren. Just nu vill jag redo och prata med människor jag inte känner, i framtiden kanske jag vill renovera en gammal byrå och lära min dansa salsa. Jag hoppas min rastlöshet kommer stanna kvar, och jag hoppas jag aldrig kommer vara så nöjd att jag tar saker för givet. Man ska ha drömmar, mål och framför allt, man ska ha roligt!!
Som vanligt läser jag inte mina blogg inlägg så det kommer, garanterat, att saknas ord, hela meningar, bokstäver eller jag vet inte vad, vett kanske. Men; Whatever, i dont care!
Tankarna idag ligger lite överallt, kan komma på mig själv med att le rätt upp och ner. Dumma barn roas lätt. Hur som haver. Var ute igår, statt. Det är intressant och se vilka människor som går ut. Också, varför de går ut. På något sätt ser alla ganska lika ut, man dricker, dansar, pratar med folk. Tittar man fort så är ju alla en stor mängd som flyter ihop till en fest, MEN! Det jag gillar. Det är verkligen alla olika åldrar som är ute, vissa som jag till och med skulle kalla äldre. Några ser ut som om de la ifrån sig snuttefilten innan de fick hemifrån, dumt men sant... Det fick mig i alla fall att tänka på, varför går folk ut? Det finns ju många annledningar och det är inte det jag vill skriva om idag. Jag började tänka på en annan sak. De som är ute och festar och har familjer hemma, det var dem som jag tänkte på i morse. (Hur kan jag ens komma på tanken när jag är bakis?) Jag undrar hur många som är nöjda med sitt liv när de har familj, volvo och villa. Sen undrar jag, hur nöjd får man bli? Är att gå ut och festa en del i det faktum jag anser, hoppas, borde finnas med en livet ut, att aldrig vara nöjd? Fast mottfrågan kommer ju av sig själv, är det inte ganska synd om man aldrig kommer vara nöjd med det man har? Jag hoppas innerligt att jag alltid kommer att ha kvar den här glöden (min mamma kallar den ungodom) som gör att jag inte är nöjd med det jag har här hemma. Jag uppskattar det fullt ut, men jag vill ha mer. Jag klättrar på väggarna för att jag vill göra andra saker. Jag vill resa, leva livet, plugga, träffa människor. Borde det vara så, eller borde jag försöka hitta balansgången som berättar för mig att just nu kan du inte bara dra. Du kan gilla läget, göra så mycket du kan här för så lite pengar som möjligt. Men dröm inte för mycket om hösten, för den kommer att komma. Det är DÅ jag ska leva på den, inte nu, som jag faktiskt gör. Be careful what you wish for, cause you might just get it all... Så sant. Jag är fortfarande orolig. Mitt mål är att göra det mesta jag vill ju, så att när jag är redo för volvo, villa, man, barn och allt sånt där, då kommer jag vara nöjd med det. Fast jag tror vi har ett stor problem där, vi kan aldrig se oss själva ut en tredje persons synvinkel. Så när jag sitter där med mina ungar, som är dom sötaste i världen, då kommer det fortfarande vara jag. Jag kommer inte anse att: jaha, thats it. Eller kommer jag? Jag hoppas innerligt att jag aldrig kommer vara nöjd. Däremot tycker jag att det man vill göra, det man vill åtdstakomma borde ändras genom åren. Just nu vill jag redo och prata med människor jag inte känner, i framtiden kanske jag vill renovera en gammal byrå och lära min dansa salsa. Jag hoppas min rastlöshet kommer stanna kvar, och jag hoppas jag aldrig kommer vara så nöjd att jag tar saker för givet. Man ska ha drömmar, mål och framför allt, man ska ha roligt!!
Som vanligt läser jag inte mina blogg inlägg så det kommer, garanterat, att saknas ord, hela meningar, bokstäver eller jag vet inte vad, vett kanske. Men; Whatever, i dont care!
Kommentarer
Trackback
