Beslut
Beslut kommer vi aldrig ifrån, och trots det så vet jag fortfarande inte säkert hur man bäst tar ett beslut. Ska det ske fort och smärtfritt(?) som man säger om plåster, vilket inte alls är sant, eller är det som en karamell som borde sugas på? Ibland är tankarna och planerna runt ett beslut det roligaste och mesta man kan få ut av själva planen/målet/beslutet. Ibland däremot tror jag att man måste bita i citronen och säga nej till alla de valen som hade funnits om man inte bestämt sig för en viss sak och sedan leva på att man tagit beslutet att göra något, altenativt inte göra något. Frågan är, när är citronen mogen att bita i? När är det dags att ge upp de andra planerna man haft och bara sikta in sig på en? Precis som en regel är beslut kanske till för att brytas. Enligt min mening däremot kan obestämda beslut får mig att vilja dunka huvudet i väggen om kvällarna. Jag tror, och jag vet att det är så för mig, obestämda beslut är lika med stress. Att inte veta ungefär vad som händer stör mig mer än att gå från 100 planer till en på samma dag. Visst, jag freakar också. Vissa dagar önskar man att man aldrig tagit det där beslutet men samtidigt är det skönt att ha något att falla tillbaka på. Såklart kan man alltid ångra sig, men nja, när det gäller beslut. Tänk på det, sätt ett datum och sen bestäm. För mig del måste jag, annars kommer min vägg vara full med hål och mitt huvudet fullt av blåmärken.
Don't plan your life, plan to be suprised. Det är något som är lättare sagt än gjort. Jag planerar men i min plan ligger alltid en liten bit, kanske 50% på det oförutsägbara. För man vet aldrig riktigt vad som händer, och det ska man inte.
Min mening som jag älskar, det var min mormor som sa den. Under en tid i USA när jag kände att jag kanske aldrig borde åkt, farfar var sjuk, mina syskon beshövde mig, jag saknade mina vänner osv, då ringde jag mormor. Hennes svar kallade hon konstigt men sa att det hälpt henne. Man är alltid där man ska vara. För mig var det en tröst. Du bestämmer vart du ska vara, och är du inte där du borde vara, då drar du vilket medför att du inte längre är där. Livet är upp till dig, det ä upp till dig att inte ångra något. Bara du kan veta vad du vill, och räkna inte med att det löser sig utan att du tar tag i det. Ibland måste man bita ihop, ibland måste man ge upp. Båda altenativen gör att du tagit ett beslut, du har gjort något år det. Så, var där du ska vara, för du vet vart det är.
