Tänk om om inte fanns...
Ja tänk om.
Just nu ligger mina tankar på framtiden, eurotripen framför allt. April! Vi måste! Jag är verkligen så sugen på att göra den tåguffarresan vi snackat om. Vilket var datumet? Frågan kommer efter, vad händer i höst...? Tanken var ju Australien, Nya Zealand och Thailand.. kanske även Japan och Kina? Jag som sitter här tycker att alla dessa platser ligger relativt nära varandra, men jag gissar att det kan vara mer än några mil... Hur som, hur mycket jag än vill åka så känner jag att komma hem när jag fyllt 22, flytta in hos mamma igen, nja! Inte riktigt vad jag är sugen på. Börjar redan klättra på väggarna. Spiderman! I wish. Tur att jag har Lina och mina andra tankar som kan dra mig bort från tankarna om hur underbart snygg och trendig min lägenhet skulle vara. Hur bra allt skulle kännas att bo ensam. (eller med Lina måste jag tillägga, faktiskt) Hur bra min mat skulle smaka då jag kunde laga exakt det jag kände för just för tillfället. (också på grund av att Lina är kung på crub!) Plus, min lägenhet skulle ju ligga mitt i stan och nära jobbet. Jag skulle ha de bästa grannarna och mina vänner skulle vilja hänga hos mig hela tiden. Shh, säg inte att det är en utopi. Säg inte det negativa. Sålänge jag har Lina där med så går det. Du, jag och staden, vilken? Det som är frågan. Man ska ha drömmar, och man ska tro att det är möjligt. Men just nu nöjer jag mig med att inte stämpla saker i mitt liv, allt är lite flygande och inte så livs-allvarligt. Jag kan göra vad jag vill! Faktiskt, det kan jag! Flyga till månen? Sure, när åker vi?! Kyssa kungen? Alla dar i veckan, hämta honom! Jag lever ett glidarliv. Jag tar ut dagen till fullo och gör det jag vill. Det stör mig när jag inte får ge allt. Det var en sak som hände ganska nyligen, det var för det bästa och jag är nöjd med valet. Jag hatar bara känslan av att det är avslutat, hatar avslut, och känslan av att jag inte var klar. Jag hade mer att ge. Jag vill inte kunna ångra saker och därför lever jag livet precis som jag vill för studen. Vill jag vara arg, då tar jag det beslutet och kommer inte ångra mig senare för att jag var det. Om jag däremot inte vill komma hem från jobbet och veta att jag varit grinig hela dagen, då är jag det inte. Så enkelt är det. Alltså, för att inte ångra måste jag ge allt... och nu har jag inte det.
I stället för att ångra att du inte gjorde den där grejen idag, gör den i morgon. Se fram emot att du har saker att göra. Det värsta som finns är att inte ha något att göra, vad har livet då för mening? Glid glid glid. och smaka kaffe, det är gott. Ett vuxenpoäng till mig! Kling!
Så! I stället för att ångra just nu, eller tänka på det, att jag inte gav allt, då ska jag komma på ett sätt att ta det ändå! Man vill ha vad man inte kan få, eller hur? och man vill ha det på sitt sätt. Jag vet precis vad jag vill, true.
Just nu ligger mina tankar på framtiden, eurotripen framför allt. April! Vi måste! Jag är verkligen så sugen på att göra den tåguffarresan vi snackat om. Vilket var datumet? Frågan kommer efter, vad händer i höst...? Tanken var ju Australien, Nya Zealand och Thailand.. kanske även Japan och Kina? Jag som sitter här tycker att alla dessa platser ligger relativt nära varandra, men jag gissar att det kan vara mer än några mil... Hur som, hur mycket jag än vill åka så känner jag att komma hem när jag fyllt 22, flytta in hos mamma igen, nja! Inte riktigt vad jag är sugen på. Börjar redan klättra på väggarna. Spiderman! I wish. Tur att jag har Lina och mina andra tankar som kan dra mig bort från tankarna om hur underbart snygg och trendig min lägenhet skulle vara. Hur bra allt skulle kännas att bo ensam. (eller med Lina måste jag tillägga, faktiskt) Hur bra min mat skulle smaka då jag kunde laga exakt det jag kände för just för tillfället. (också på grund av att Lina är kung på crub!) Plus, min lägenhet skulle ju ligga mitt i stan och nära jobbet. Jag skulle ha de bästa grannarna och mina vänner skulle vilja hänga hos mig hela tiden. Shh, säg inte att det är en utopi. Säg inte det negativa. Sålänge jag har Lina där med så går det. Du, jag och staden, vilken? Det som är frågan. Man ska ha drömmar, och man ska tro att det är möjligt. Men just nu nöjer jag mig med att inte stämpla saker i mitt liv, allt är lite flygande och inte så livs-allvarligt. Jag kan göra vad jag vill! Faktiskt, det kan jag! Flyga till månen? Sure, när åker vi?! Kyssa kungen? Alla dar i veckan, hämta honom! Jag lever ett glidarliv. Jag tar ut dagen till fullo och gör det jag vill. Det stör mig när jag inte får ge allt. Det var en sak som hände ganska nyligen, det var för det bästa och jag är nöjd med valet. Jag hatar bara känslan av att det är avslutat, hatar avslut, och känslan av att jag inte var klar. Jag hade mer att ge. Jag vill inte kunna ångra saker och därför lever jag livet precis som jag vill för studen. Vill jag vara arg, då tar jag det beslutet och kommer inte ångra mig senare för att jag var det. Om jag däremot inte vill komma hem från jobbet och veta att jag varit grinig hela dagen, då är jag det inte. Så enkelt är det. Alltså, för att inte ångra måste jag ge allt... och nu har jag inte det.
I stället för att ångra att du inte gjorde den där grejen idag, gör den i morgon. Se fram emot att du har saker att göra. Det värsta som finns är att inte ha något att göra, vad har livet då för mening? Glid glid glid. och smaka kaffe, det är gott. Ett vuxenpoäng till mig! Kling!
Så! I stället för att ångra just nu, eller tänka på det, att jag inte gav allt, då ska jag komma på ett sätt att ta det ändå! Man vill ha vad man inte kan få, eller hur? och man vill ha det på sitt sätt. Jag vet precis vad jag vill, true.
Kommentarer
Trackback
